1/01/2013

Vi välkomnar ett mirakel!

Så detta inlägg kommer jag ägna helt åt en underbar nyhet för mig och min familj! För många av er har säkert redan listat ut vad det är frågan om, medan några få redan vet. Håll er stadigt på stolen nu för här kommer det;

Ett litet mirakel har bosatt sig i min mage. Eller som vi uppe i Kramfors skulle säga; Yupp jag är på tjocken!

Lite skrämmande mitt i allt det underbara. Mycket att tänka igenom och mycket att planera inför framtiden. Jag kommer fortfarande ingå min arbetsrehabilitering, såklart. Som min svärmor sa; Man är ju inte sjuk bara för att man är gravid. Självklart inte och jag har inte planerat att vara sjuk, jag har aldrig planerat att vara det. Det liksom bara hände och nu är jag på bättringsväg och har planer som jag tänker genomföra. Att jag har en liten bebis i magen är inget hinder för att komma framåt arbetsmässigt.

Klart att det kommer bli tufft, det är tufft för många att vara gravid, men inte för alla. Vi får väll hoppas på att denna gång blir en lika smärtfri graviditet som med mina tidigare flickor. I början av min äldstas graviditet mådde jag dock fruktansvärt dåligt. Jag fick inte i mig någon föda, kräktes konstant, gick ner 10 kilo och blev inlagd på sjukhus för drop. Efter det vände det liksom. Med andra mådde jag lite illa i början men det var inga större bekymmer.

Just nu känner jag mig totalt lost! Jag mår illa hela tiden, har dock än inte börjat kräkas. Magen är näst intill platt på morgon medan det ser ut som på kvällen att jag är i 6e månaden. Den sväller upp något så kolosalt, denna trötthet som jag evigt har tjatat om har jag heller aldrig känt av såhär groteskt mycket! Brösten har växt till det tredubbla och värker något så grymt. Men dom säger ju att det kan vara en tuff början. Kroppen ska ställa in sig helt enkelt.

Jag vet inte hur långt gången jag är. Om jag ska leka med tanken och räkna efter på vad jag tror så skulle jag vara i 2a månaden. Någon gång i början på November TROR jag att jag hade måntan sist. Men det kan ha varit innan det också eller i mitten då jag helt glömt bort när det inträffade.

Många av er kanske undrar om detta var planerat!? Nej! Det här var så långt ifrån planerat man kan komma. Både Håkan och jag hade diskuterat saken och kommit överens om att om några år skulle vi kunna tänka oss att skaffa en till, men absolut inte NU. Han har varit införstådd med att om det skulle hända så som hänt nu så är abort inget alternativ för mig! Jag är emot abort och har alltid sagt i flera år att skulle det hända så är det meningen.

Nu har det hänt och vi välkomnar detta barn lika mycket som om det hade varit vid vilken annan tidpunkt i livet som helst. Vi blev något chockade då vi fick veta men eftersom vi visste båda två vad som gäller och efter lite tankar och disskutioner så förvandlades rädslan till glädje. Gubben kan komma och lägga sig i soffan bara för att få hålla om mig och lilla magen. Ibland kan han komma uppsmygandes och lägga händerna där och viska i mitt öra "Älskar er!".

Nu har vi också berättat för barnen. Nova skriade av lycka, gav ett glädjetjut av lycka och önskar att det blir en lillebror. Då vi berättade för de två små började även dom skratta. Minsta gick fram och klappade försiktigt på magen även om det inte direkt finns någon mage än. Dom har tjatat i två dagar nu "Men mamma!! När kommer bäbisen??" och "Nathalie, har magen växt något nu?". Många funderingar för dom små. Nu ska man försöka förklara och berätta så pedagogiskt som möjligt.
Men det ordnar sig! Det kommer med tiden!

1 kommentar:

Mamma sa...

JA älskling! Ja måste nog säga att jag mådde nog bäst som gravid! Blev liksom lugnare på något vis... Lättare att jobba också..förutom kroppsligt då :-)

Detta kommer att gå som en dans. både upp och ner men så säkra på takten som ni är så blir det ingen "bak takt" ;-) :-D

Lycka till!!!