12/06/2012

Lycka och hinder; Endel utav livets gång!



 Just nu är jag alldeles varm i hjärtat! Lillasyster Tina kom förbi tillsammans med sin fästman och en gemensam kompis till oss som jag inte träffat på väldigt länge. Det ringer på Håkans mobil och det enda jag hör är "Ja det är Håkan! Jaha? Vem är detta? Åh fy fan, ja jag öppnar!". Sen vänder han sig till mig och säger "Det är till dig!". Först blev jag lite rädd. Vem fan kommer till MIG såhär på kvällen och dessutom oplanerat???

Då jag går emot dörren så öppnas den och det första jag ser är min finaste lillasyster Tina!! Glädjen var kolosal! Hjärtat hoppade till några extra slag och hela kroppen blev varm. Världens bamsekram fick hon men även dom andra två! Vilken överasskning!! Vilken underbar överasskning!! Barnen blev också förvånad men otroligt glad! Mycket snack och många minnen togs upp. Vilken kväll! Dom stannade inte så länge men det räckte för mig även om dom bara hade tittat förbi över en minut.

Bara tanken att dom vill komma och titta förbi, tog sig tid att åka hit efter dom varit i birsta, i detta irrväder som är nu, jag är så mäkta tacksam! Nu fick jag lite energipåfyllnad!



Samtidigt som glädjen är kolosal så kan jag inte låta bli att känna en aning dåligt samvete också! Jag KAN inte ta mig upp dit till Kramfors när helst jag vill då jag varken har den ekonomin eller bil. Visst skulle jag kunna batala 200 kr enkelresa (plus eller minus) för att träffa alla. Men samtidigt tänker vi lite såhär. 200 kr kan vi lägga på skulder, mat, så mycket annat som vi är tvugna att betala för att allt ska funka. Jag vet att det inte är många som tänker så och som egentligen inte har någon som helst insikt i vårat liv. Det är det långtifrån många som har och i och med det väcks fördomar och negativitet. Ingen annan har med det att göra heller om jag ska hårddra det hela.

Vi försöker just nu kämpa för en bättre framtid, jag och min familj men det tar tid sånthär. Att barnen träffar sina nära där uppe i Kramfors så sällan kan jag gå och gruva mig över varje dag. Vilket jag inte får! För gör jag det så som jag gjort förut så sänker jag mig själv och saker och ting blir allt annat än bättre av det.

Önskar att livet vore lättare ibland! Jag kämpar så hårt för att allt ska komma på rätsida men jag råkar kanske glömma endel med farten, för att jag är så koncentrerad på allt vi som familj har att göra. Samtidigt känner jag att just nu är det precis det här som är det vitkigaste, familjen. Jag får inte plats med allt annat runtomkring hur mycket jag än önskar det. Då allt fallit på plats kommer jag kunna lägga energi på saker även utanför familjen, men vi är inte riktigt där än.

Nu har jag låtit hjärnan gått på högvarv igen! Men livet är så som det är. Problem, hinder, lösningar, glädje, sorg är endel utav livet. Man tar lärdom av dom och gör något bra utav dom, man får erfarenheter. Det är absolut inte lätt! Det kan vara skit tufft! Men innerst inne är alla stark i sig! Då det verkligen gäller hittar vi en underlagt styrka som kommer fram. Så tror jag iallafall!

Alla runtomkring oss har obeskrivligt stor betydelse för mig hur än allas situationer är, hur långt ifrån vi än är varann. Våra liv är olika men vi har ändå kontakt på ett vis! Ibland har vi saker som tar större plats olika perioder i tillvaron, huvudsaken man har förmågan att hitta tillbaka!



Inga kommentarer: