10/19/2012

Dans = finito!

Jag har bestämt mig för att min danskarriär är över. Både var gällande tävlingsdans och socialdans. Tävlandet just för att jag inte utvecklas i samma nivå som min partner vilket gör att jag sänker honom i hans utvecklande.

Jag kan inte glädjas åt något som gör att jag känner att jag MÅSTE klara av det här annars sänker jag min partner. Det blir som en press som jag redan vet att jag inte kommer klara av! Har jag inte lyckats på 1 år hur ska jag då kunna lyckas i framtiden att nå dit jag vill? Jag ser framåt också.. Vi kommer inte komma upp i den klassen som vi vill om han ska fortsätta dansa med mig. Det tar en sån enorm tid för mig att nöta in det nya. Att våga släppa mina spärrar.

Jag vet ju inte ens vad jag håller på med på dansgolvet! Tydligen är det bra, men vad det är har jag ingen aning om, alltså hur jag gör det! Som jag förklarade för min partner så tror jag mer att det handlar om tur. Jag hade tur som satte den där snygga grejjen men sen då jag ska göra om den så kommer jag inte ihåg hur jag gjorde.


Jag ser det inte som att jag tycker synd om mig själv! Jag vill att min partner ska nå det målet han vill nå! Jag vill att han ska lyckas. Om jag ska välja mellan att han fortsätter att dansa med mig som inte utvecklas och står och trampar i samma spår hela tiden eller att släppa taget och istället vara glad över att han lyckats nå målet med någon som är på samma nivå som han, så är mitt val ganska självklart!

Socialdansen är över för mig del just för att dansen står mig så otroligt nära hjärtat att det skulle inte vara nog. Jag skulle sakna tävlandet för mycket och börjar jag tävlingsträna igen efter det så blir resultatet densamme som nu.. Det gör fruktansvärt ont men jag tror ändå att detta kommer göra mer nytta för båda parter.

Så för er brudar som söker en tävlingspartner så finns det en ledig nu för köttmarknaden där ute!
Mina dansskor hamnar i soporna (Eller nja bättre att sälja dom).. Nu får det vara bra!

Inga kommentarer: