6/19/2012

Framsteg och beslutsamhet!

Hej!
Nu var det längesen jag skrev. Men ingen verkar egentligen direkt ha saknat mig här dock. Men vad gör det! Det har hänt relativt mycket i mitt liv under dessa veckor ni inte hört något från mig. Jag får nog sprida ut det i fler inlägg eftersom detta kommer bli ett fasligt långt inlägg om jag radar upp allt. Men det mest relevanta är dock om mitt mående. Jag fortsätter hos min terapeut och gör förvånansvärt många framsteg! Jag trodde inte att det skulle gå såhär fort faktiskt. Men det har det gjort. Mitt mående går som i vågor men jag sitter inte hemma i min ensamhet och deppar och gräver ner mig i samma utsträckning som förr.

Kan kanske bero på att jag har börjat pyssla, sy och måla igen. Ni som har läst min blogg tidigare vet ju hur min längtan efter att få börja med just min kreativitet igen. Kan kanske dessutom bero på att jag har nu äntligen lärt mig att ta saker och ting på ett annorunda sätt än då jag mådde dåligt. Att inte ta allt som kritik emot sig själv. Men det tog ett bra tag innan jag insåg det och har nog än inte riktigt kommit dit att jag kan spy ur mig orden "duger jag inte så gå" eller "jag är bra som jag är". Men det kommer och man måste ta en sak i taget.

Jag har fått tillbaka mitt driv och min tjurighet! ÄNTLIGEN!! Jag tar för mig saker istället för att gömma mig, jag gör klart grejer istället för att påbörja och sen låter bli att slutföra, jag ger mig inte förrän jag har nått mitt mål. Är den gamla Nattis tillbaka nu? Nu går jag händelserna i förväg lite. Men då jag känner att jag faktiskt kan så blir jag så ivrig vilket resulterar i att jag vill ännu mer, sätta upp större mål vare sig dom är realistiska eller inte. Även det är en träningssak, att sätta upp mål som man faktiskt klarar av. I och med det så blir man mer nöjd med resultatet istället för att man sätter upp för höga mål och inte slutför det och man blir istället besviken på sig själv. 

Min panikångest är inte borta. Dom kommer och dom går men jag försöker nu mer att genomlida dom. Är jag på affärn och jag får en attack så stannar jag nu upp, står helt stilla och eftersom jag slutar att andas när jag får en attack så försöker jag ta kontroll över andningen och bara koncentrerar mig på det. Och sen försvinner den. Den kan komma tillbaka flera gånger under en vistelse på en affär men då gör jag precis samma sak. En tiominuters handling kanske går på 15-20 min för mig. Men det gäller att inte stressa upp sig! Jag är så glad att jag funnit ett verktyg nu som gör att jag faktiskt börjar få kontroll på alla de sakerna jag vill göra och gör det som normala människor.

I helgen bestämde jag mig.. för 3e gången att jag ska börja träna...igen! Men denna gång är jag mer beslutsam och har ett driv som hette duga! Jag är en såndär människa som verkligen inte är en morgonmänniska. Jag ligger hellre och sover halva dagen om jag fick vare sig jag lägger mig och sover kl 7 eller kl 01 på natten. Jag har nu börjat träna stenhårt! Går promenader varje dag och tränar två gånger per dag. Jag har bara sådär tvärt slutat helt med coca cola och energidryck och har varit fri i snart 14 dagar! Imorse klev jag upp kl 7.. KL 7!!! Och tog en jogging runda medan min älskade tog hand om flickorna så då jag kom hem efter att joggat en timma så var det bara att klä på barnen och gå till bussen.

Vilken morgon, fy fabian va skönt det va och pigg som en lärka blev jag! Får se hur det tar sig senare idag. Kanske slocknar som en klubbad säl här i soffan om ett tag. Men det ska vi försöka att undvika!
Ha en fantastisk dag allihop!

Inga kommentarer: